mammanfrida

Helgen har vart skön, rätt lugn. Vi beställde barnvakt i löradgs och gick på bio jag och Håkan, fick lite egentid och den är värd mycket. Och vad konstigt det känns när man går utanför dörren och huset i väg utan barnvagn, känns som man glömt något, känns nästan konstigt och ovanligt. Att resa iväg på bussen och behöva visa biljetten, att man inte ska ha städig koll och vaksamhet över barnen, att ingen skriker och vill upp ur vagnen, att någon är hungrig. Gud så skönt att få slappna av i någon timma och bara vara jag och Håkan, det är underbart. Men, man saknar dock barnen något så otroligt också, inte just när vi sitter där på bion utan när man kommer hem, då känner man att man saknat, man känner att man kommer med ny glad fräsch energi och kärlek, egentid tillsammans är viktigt. När man väl får barn försvinner den verkligen, förut var det bara jag och Håkan, ingen annan att ta hänsyn till, man kunde göra det man ville när man ville. Nu är man mer låst. Fast underbart låst. Och jag menar inte att vi är den typ av låsta familjer som verkligen inte kan göra nått, för våra barn får minsann anpassa sig till mitt och Håkans liv, vi bryr oss inte mycket om läggdags klockan åtta och lunch klockan tolv, det blir när det blir när vi ska göra något och det funkar bra för oss.

Förr vart det Frida och Håkan tid så fort Wiggo lagt sig för kvällen men nu har vi två bebbar att ta hand om också. Konstigt att man väljer att gå på bio när man har Frida och Håkan tid? Nja, det är ju något vi gillar visst man kan inte prata och umgås så mycket, men på vägen till och från bion har vi det rätt skönt och mysigt.

Barntid: I love
Frida och Håkan tid: I love