mammanfrida

Japp, på pappret. Har vart och erkänt faderskap idag. Känns så fånigt att åka iväg och skriva papper på det, men det måste göras för att Håkan ska komma in i bilden som far till barnen, innan så har jag haft egenvårdnad, rätt galet att det är så när man tänker på det. För oss är det ju redan så själklart, men det är ju bara en formalitet. Det man gör är att man godkänner och erkänner konsumtionstiden på när barnen vart gjorda och det räknas ut genom barnens födelsedatum, födelsevikt och längd och då får man ut en konsumtionstid i vårt fall 1/5 - 13/3, också helt galet långt mellanrum.

Vi skrev glatt på alla papper och två vittnen var också med och skrev på.


Så idag har Håkan blivit pappa till två små pojkar - igen, vi har fått gemensam vårdnad och barnen har fått arvsrätt.
Rätt viktigt att skriva sådana papper om något skulle hända oss. Och nu är det gjort.

Som man säger till småbarnsföräldrar och som småbarnsföräldrar brukar säga: Gud vad tiden går fort, alldeles för fort.

För två månader sedan låg vi där på sös skakade och nyförlösta, glada och nyfikna på våra nya små tillskott, våra söta fina små pojkar.
Nu står vi här idag med ringar under ögonen, förvirrad i ett ammningstöcken, stolta och glada men trötta föräldrar till två små fina pojkar som bara växer och växer.

Dante och Alton, är så stora och fina, allt är bra med dom, det är så kul nu för dom hänger med, man kan sitta och prata med dom och man får respons. Dom ler.Så fint!
Dom kan ligga på mage och lyfta nacken, dom är stark i nacken.

Åh mina killar.


Dante och Alton 2 månader

Ett ögonblick som var mäkta häftigt var när jag var på ultraljudet och fick se att det var tvillingar. Villken grej.

Hade bokat ett tidigt ultraljud i v 13 för att se så att allt var okej, mest för att trygga min oro trots alla mina graviditets symtom, men jag ville se så att hjärtat slog.
Håkan kunde inte följa med på det ultraljudet för han satt på akuten, så jag åkte själv.
När jag ligger där på britsen och sköterskan börjar föra ultraljudsstickan över magen så snabbt att jag inte förstår vad som är upp eller ner så säger hon att det här ska vi filma, så att Håkan skule få se. Jaha, ja jag tänkte att hon menade att bilden var bra. Och så börjar undersökningen, och jag ser inte något alls och hinner tänka " varför ska vi filma detta när bilden är så dålig" bilden var minst sagt dålig.
Sköterskan sa: Ser du det jag ser?
Jag svarade: Eeh nej, eller ett huvud och en rumpa, men villken stor rumpa.
Varpå hon svarar: Nej, det är TVÅ!
Jag: Utbrister i tårar, NEJ DET ÄR DET INTE! Och gråter nu ganska hysteriskt, och undrar om det är sant. Är det två? Och hon pekar och visar att det är två huvuden. Det jag trodde var en rumpa var ett huvud.

Det var ett livsögonblick! Att få se wiggo på ultraljudet var underbart och verkligt, men att få chocken och beskedet och se att det är två, det är nog mitt häftigaste ögonblick!

Dante och Alton Vecka 13

Idag har vi vart på läkarbesök med tvillingarna, det är rutin besök vid 6-8 veckor.
Och idag är grabbarna 7 veckor och 5 dagar och har blivit riktigt stora och fina, det är så skönt att ammningen funkar och att det räcker för dom, det är ju ändå två att amma.

Dante hade en vikt på 4790 och var 56.5 lång.
Alton hade en vikt på  4830 och var 58 lång.

Så kurvan skjuter rakt upp och det känns jätte bra!



Dante och Alton 7 veckor och 5 dagar.

När läkaren tittade och undersökte gick det jätte bra, dom var fullt normala och mådde bra.
Det som dom tittar på är bla, ögonen, magen testiklarna, reflexerna, fontanellen, hjärtat. Ja, det är säkert mycket mer men jag kommer inte ihåg, friska var dom i allafall.

Att få beskedet att man väntar tvillingar var väldigt skrämmande men samtidigt väldigt magiskt. Tog ett tag att smälta. Men nu är dom små grabbarna här, och har just blivit 1 månad gamla. Hur underbart som hellst, att få tvillingar är verkligen speciellt, man får faktiskt lov att känna sig lite utvald.

Förlossningsberättelse kommer på dom senare.


Våra fina pojkar!



Lille D och Lille A